Torsdag..

Detta skulle vart ett glatt inlägg.. Ett glatt inlägg eftersom jag har mycket att se fram emot här framöver. Jag hade humöret uppe, även om jag var ensam. Det är inte ofta jag klarar det. Ensamhet är inte min grej längre, jag känner mig nästan sjukligt besatt av att hela tiden försöka ha någon i närheten..
Men nu efter två dagar i Molkom, med kusiner & moster & syskon & mamma.. Med spel & prat & skratt & glatt humör, så brister det.
För min älskade bror Ludvig va tvungen att åka in till sjukhus, han var dålig hela morgonen.. Jag åkte med in till stan & hoppade av med mig, hade tvättställningar & hamsterburar & allt möjligt med mig..
Jag ville inte gå upp, jag visste att det bara skulle ta en liten stund tills mörkret la sig på & denna ensamhet blev för mycket.
Men jag klarade mig fint, kokade lite nudlar, försökte äta men det smakade inte bra.. Har bara ätit en tallrik med köttfärsås o spagetti förut, det enda som gått ner idag.
Sen vid nio tiden fick jag ett sms av mamma att hon & Ludvig är påväg i ambulans till Göteborg.. Hans tryck i huvudet var alldeles för högt så han va tvungen att opereras...

& jag kan inte sluta gråta, paniken kom över mig som en storm..
Jag är så orolig & jag vill inte va själv.
Folk tror att mitt liv är så himla lätt & jag tycker bara synd om mig själv.
Men ingen vet vilket helvete vi går igenom, ingen utav dom jag känner i alla fall.
Det finns vissa få som jag verkligen litar på, som ger mig stöd & VISAR att dom finns där.. Andra vänner som förut va mina nära, har helt plötsligt valt andra kompisar, som tydligen är mycket roligare för stunden. Det är inte en riktig vän.

Jag vet att du klarar detta Ludvig, det gör bara så ont att se
dig lida, även om du har humöret uppe & skämtar lika glatt som vanligt.
Men det är inte okej.. Det är långt ifrån okej.
Jag orkar inte prata med någon för jag orkar inte frågorna..
Jag orkar inte säga att det är bra när det inte är det.
Men jag måste orka, för min älskade lillebrors skull.
Jag var tvungen att lätta på hjärtat lite..
JAG ÄLSKAR MIN LILLEBROR
& ingen kan ta honom ifrån mig.