Jahapp, då sitter jag här, ensam igen. Facebook funkar inte, dom har knullat sig sjävla i röven ännu en gång.. Toppen! Livet är underbart.
Idag har jag vart på möte, sen har jag vart ivägen, vart trött & promenerat ca. 5 kilometer med mamma. Meningslösa allex, shihooou.
Mina vänner lyser med sin frånvaro, finns några få som gör tappra försök & ni är guldvärda. Jag är inte världens bästa kompis ibland, men jag vill inte förlora er för det.
Jag har snart inget hem & alla mina grejer går inte in hos pappa... Öhm, vad gör jag då? Jag har inget arbete & det finns fan inget att söka. Jag får snart inga mer pengar ifrån arbetsförmedlingen & då är det ju i stort sett bara Socialen som kan placera mig i någon jävla knarkarlänga i äckelgrums eller nåt? Det vill jag ju jätte gärna. Jag är så himla överlycklig just nu.
Paniken kryper sakta över mig.
Mitt lättaste val är nog att stanna i Thailand, börja jobba på någon jävla bar & vifta lite på stjärten, jag kanske tjänar 10 kr i timman & får sova i en hängmatta någonstans? Till en tsunami kommer & sköljer bort mig & DÄR var problemet löst.
Toppen..
& nej jag är inte bitter, jag är ledsen!
Förstå det, istället för att klaga över att jag är sur & grinig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar